Vaktmästare, filosof, hemmafru, Yogi, lösdrivare, hobbykonstnär och oseriös.

12/11/2014 | 3 kommentarer

Jag har inte helt klart för mig hur jag ska definiera mig själv just nu. Jag menar, hela vår värld är uppbyggd kring jobb. Vi kategoriserar varandra genom det, vi tjänar våra pengar genom det, vi fyller vårt tomma inre med det, får bekräftelse genom det. Glädje, stress, lust eller magsår. Mycket utgår från vårt arbete, och när vi träffar någon för första gången frågar vi ”vad gör du då?” och då menar vi inte ”vad tycker du är roligt att göra i livet?” utan VAD JOBBAR DU MED?

Jag är INTE en arbetande musikalartist just nu. Så mycket vet jag. Men jag har inte stått utan jobb sedan min examen, så när folk frågar ”vad ska du göra nu då?”, ”vad är nästa steg?” eller ”vilka jobb har du på gång?” så blir de förvånade och ibland lite irriterade när jag säger – inget!

Och faktum är att jag inte har sökt några jobb. Faktum är att jag planerat att vara utan jobb ett tag. Faktum är att jag njuter av att göra en massa andra saker, förutom att stå på scenen, och de vill jag OCKSÅ hinna med.

Folk frågar om jag inte får tråkigt om dagarna när jag inte går till något arbete på morgonen. Är inte det lite hjärntvättat?! Att tro att livet blir TRÅKIGT utan att göra saker för pengar?

Im telling you. Det finns MILJONER saker att göra, där man visserligen inte får pengar som belöning, men som är givande, stärkande, meningsfulla, roliga, utmanande, tokiga – allt möjligt.

”Vad gör du om dagarna egentligen?” undrar människor – en del uppenbart oroliga, andra mer misstänksamt missunnsamma. ”Ska du bara gå och lata dig när andra sliter för brödfödan?” frågar deras veckade panna och snörpta mun mig.

Nej, jag har inget jobb inplanerat nej. Nej, jag har inte sökt något heller.
Nej. Jag ska inte lata mig. Nej. Jag har inte tråkigt. Nej. Jag går inte på något bidrag och jag har inte tänkt utnyttja något system!

Ja. Jag har faktiskt lust att göra JUST DETTA, just nu.

När mitt senaste kontrakt löpte ut för snart två veckor sedan fylldes jag med en otroligt POTENT känsla av spännande tomhet. Jag kände igen känslan från förr, det var nämligen den där känslan man får när man står inför något nytt. Förändring!

Och dra mig baklänges, jag hade glömt att det är den bästa känslan! Den är skräckinjagande, men så fantastiskt kittlande – för den kan innebära vadsomhelst. Och när vadsomhelst kan hända, då känner jag mig fri.

Så. Just nu definerar jag mig som allt möjligt! Människa, fri, hemmafru, författare, vaktmästare, vetenskapsman, atlet, barista, vän, spirituell, dotter, syster, partner, välgörare och nedbrytare. Himmel och helvete. Yin och Yang. Mina dagar är fulla av skeenden och processer, men bara mina egna måsten.

Jag joggar. Jag städar. Jag diskar och lagar mat. Jag läser. Romaner, tidningar, poesi, forskning och framsteg, psykologiartiklar på internet. Jag konsumerar kopiösa mängder podcasts. Jag tvättar. Jag går på Yoga. Jag tecknar. Skriver på min bok. Lunchar och fikar med vänner som har vanliga scheman och saker de måste hinna. Bjuder folk på middag. Jag träffar familjen. Jag går på bio. Äter. Sover. Tränar. Jammar med min sambo. Tittar på dokumentärer. Och Twin Peaks. Reser lite över Sverige. Träffar vänner jag inte sett på länge. Mediterar. Tar promenader.

Och jag är nöjd med livet. Jag är så nöjd över att jag förstått att det inte är värt att jobba för jobbandes skull.

Jag menar inte på något sätt att det är fel med arbete, men jag tycker att själva arbetet inte är värt något om det är något man gör bara för att tjäna pengar. Knegar för att kunna köpa en soffa. Då skiter jag hellre i soffan och lever på överskottet från de pengar jag tjänat in tidigare i år.

Att knega för sina barn, det förstår jag. Och att arbeta på en plats man tycker om, med något man älskar, det förstår jag.

Men att jobba när man har lust att göra något annat, oavsett om man älskar sitt yrke eller ej; det förstår jag inte. Det gör väl ingen glad? Jo, kanske den som tjänar pengar på det arbete du utför. Din chef.

Men de allra flesta tjänar mindre än sina chefer. Och de allra flesta slavar 8 timmar om dagen för någon annans räkning och sedan ska de dessutom vara tacksamma för att de FÅR jobba.
Och de ska vara lyckliga för de har ju tjänat pengar. Och cheferna ska vara ännu lyckligare för de har tjänat ännu mer pengar.

Men sanningen är att de flesta inte är chefer, varken över andra eller sig själva. Och de flesta blir inte lyckligare av pengar.

Så varför hålla på?

Gör det DU har lust med, snälla. Byt jobb om du hatar ditt jobb! Sluta jobba om du är utbränd! Skär ner på dina utgifter, gå ner i timmar, börja umgås med din familj! Sälj bilen och dra på en resa. Eller ta en retorikkurs. Börja virka eller bergsklättra eller plugga biologi om det är vad du drömmer om!

Och låt ingen få dig att känna dig misslyckad eller otacksam. Du är inte utskjuten ur en vagina in i den här världen för att göra saker du inte vill, för pengar. Du är skapad att följa din passion, göra det du älskar och njuta av det.

Och så länge det du vill inte inkräktar på någon annans vilja, formar du världen till en bättre plats genom att göra sådant som gör dig lycklig.

Kommentarer till Vaktmästare, filosof, hemmafru, Yogi, lösdrivare, hobbykonstnär och oseriös."

  • Malin skriver:

    Tack Klara. Jag har väntat på att något sånt här ska skrivas, yttras. Själv har jag inte vågat eller riktigt kunnat formulera. Arbetslinjen i Sverige är galen, ett sätt, eller egentligen det enda sättet att leva, lyckas och identifieras på. Men det är inte rimligt. Njut av din ledighet, eller livlighet kanske man ska kalla den, det är du såå värd!
    Kram

  • Eva V skriver:

    Hej Klara!
    Nu har jag läst ditt senaste inlägg och du är så klok,tycker jag. Att leva ett liv som bara går ut på att kunna byta till ett ännu tjusigare kök var femte år, bara för att bräcka grannen är inget att stå efter. Njut av att du kan känna så, och fast jag har jobbat varje dag sedan examen, så har jag känt på samma sätt. Jag har jobbat för att jag gillar det,inte tjänat stora pengar,känt att vissa barn har fått några bra år tack vare mig, har slutat på arbetsplatser där jag inte har trivts.Att jobba och vantrivas måste vara att slänga bort livet. Och nu,när det närmar sig 60-åldersstrecket har vi tagit steget ut och jobbar i en helt annan miljö. Det känns jättebra! Det enda vi saknar är ju er därhemma.Kram Eva

    • Klara skriver:

      Hej Eva!

      Jag hade inte sett denna komentar, av ngn anledning. Men nu snubblade jag over kommentarerna pa bloggen och upptackte att du skrivit! Vad fint! JAg tycker det e roligt att du laeser och blir jetteglad av dina ord! Och att ni tagit steget ( STEGEN ) anda bort till Saudi e sa coolt och inspirerande. KRAMAR FRAN INDIEN 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *