Some thoughts.

12/10/2012 | Inga kommentarer

Jahapp. Allt detta tågåkande får mig att fundera en massa. Min anteckningsbok är proppfull av tankar. Ganska härligt, men nästan lite skrämmande. Det var längesen jag hade ett sådant flow på skrivandet. Just nu undrar jag över det här med att mäta sitt liv. Om man måste mäta det; vad sjutton vill jag mäta mitt liv i? Vad vill ni? Jag tycker det är svårt, för man vill mäta i goda glada veckor, år och dagar. Men om man gör det, vinner den som har flest då? Den med glittrigast julminnen och flest vinster i Monopol med släkten? Det funkar väl inte.

Jag menar, livet är ju som härligast när det levs. När det känns. Vare sig det är ”aj” eller ”mmmh” så är det ju DET som är livet. Kännandet av både blommor och bajs så att säga. Så nog måste väl bajset vara ganska viktigt att räkna in i kalkylen också? Eller?

Och ärligt. De där gråa, transparenta dagarna när allt bara flyter och man inte känner sig påverkad åt något håll – de dagarna tycker jag faktiskt är minusdagar. De är de enda som kan dra ner mätningen. Bajset däremot, förgyller fast på ett omvänt sätt.

Ja, fasen. Jag kommer nog alltid komma tillbaka till det. Att jag vill känna. Både ont och skönt. Blommor och bajs. Och jag vill aldrig sluta göra det. Jag vill aldrig bli för rädd för att känna. För feg för att försöka. För safe för att våga. Smaka på lite bajs…

20121012-212801.jpg See, I’m smiling. That means I’m happy that you’re here. Sleep tight pretty people.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *