Semestertankar.

03/09/2014 | 1 kommentar

Ledighet, tankeverksamhet. Lugn, mindfullness, men även en hel del kreativitet.

Intryck. Jag tar in hur många olika färger det finns. På träden. I kvällshimlen. Det leder till stora frågor om livet och om det finns någon mening, med något.

Pratar lite, och kommer fram till att, nej, det finns ingen mening. Och det är vackert! Allt kan vara meningsfullt, om någon ger det mening. Typ.

Skrattar.

Funderar över triviala saker som varför ”Japanmix” var ett så populärt tilltugg för några år sen. Det är ju äckligt. Hm.

Kommer på att jag gillar musik jag inte trodde jag gillade. Inser: valet att ge mig in i musikbranschen och utbilda mig inom afromusik och musikal har berövat mig en massa musik som inte anses ”bra” musik inom de kretsar jag befunnit mig i. Så jag har liksom missat den. För att passa in! Tokigt.

”Prince är så jävla mainstream”, ”du kan ju inte gilla musikal och inte veta vem Sondheim är”, ”Beatles spelade tråkig musik”. Ett axplock trista kommentarer jag hört från musik- eller musikalsnobbsmunnar genom åren.

Men folk hypade minsann Dirty Loops. Oj, vilken musik! Ibland gjorde jag det med. Fast egentligen tyckte jag mest att de runkade av sig själva för hårt.

Jag har upptäckt att jag gillar Beatles. Älskar dem! Att jag kan gråta till Sanna Nielsens melodifestivallåt och att min musiksmak inte har några gränser. Över huvud taget. Och den behöver inte ha det. Det är skönt att inte behöva veta bäst. Det slår mig.

Något annat: det är krig nu.
Nazister mot socialister. Arga demonstranter mot poliser.
Många är arga. Väldigt arga. På systemet. På varandra. På sina fiender.

Jag förstår dem. Jag förstår dem allihop, faktiskt. Folk fokuserar på att människor idag är så ilskna, men jag tycker de glömmer frågan ”varför är de det?”.

Jag tror såhär. Alla hatar. Någon, några, ibland allt och alla. Vi hatar orättvisor. Hatar sådant som gör oss rädda. Många är de som hatar sig själva, men de lyckas inte kanalisera ilskan och kraften på något annat sätt än utåt. Genom våld, hårda ord, kamp.

Folk krigar på internet. Folk krigar hemma. Obama dödar barn med drönare. En knapp. Ett klick.
Så föds nytt hat.

Jag ska försöka hata mindre i höst. Och förhoppningsvis därigenom minska mitt dömande av mig själv och andra. Jag är också arg. Jag vill också göra revolution. Men mina medel kommer aldrig vara våld, hot eller uppläxningar.

Åt helvete med hat.
Åt helvete med straff.
Åt helvete med orättvisor.
Åt helvete med stöld.
Vapen, makt, pengar, våld, censur, nazism; åt helvete.

Åt helvete med könsifiering och rasifiering. Åt helvete med all objektifiering.

Heja människor. Heja frihet. Heja kärlek. Det behöver inte vara såhär.
Åt helvete med alla som försöker få oss att acceptera världen som den är. Det finns alltid saker man kan göra.

Det slår mig, och jag vill älska.

Kommentar till Semestertankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *