Liv Strömquist.

28/06/2013 | Inga kommentarer

Jag älskar dig. Började lyssna på ditt sommarprat och tänkte ”det här kommer bli roligt!” och blev sedan lite besviken när jag började tänka (i början av din redogörelse av mens) ”detta var ju inte alls kul”. Nej, det var inte kul som i PangPrego-kul. Men det var något annat. Det var bra. Och blev hela tiden bättre. Intressant. Berörande. Och kul på ett helt annat sätt än jag trodde när jag klickade igång programmet.

Jag tycker att ni, män som kvinnor (människor), borde lyssna på hela Liv Strömquists sommarprat. Hon tar upp saker som angår oss. Ett stycke försökte jag skriva ner samtidigt som hon pratade, för att jag tyckte det var så bra. Det är inte ordagrant citerat här, men hon sade ungefär detta (och det träffar mig i hjärtat).

”När jag tittar på till exempel Idol, så tänker jag på vilka omständigheter som jag själv behövde för att kunna utveckla ett skapande. Då tänker jag att jag verkligen inte tror att kreativitet och skapande kan växa under sånna former. Av konkurrens, utslagning och en jury som sitter och bedömer en. De flesta, framförallt unga tjejer har redan en fruktansvärt sträng jury inombords som sitter och hackar på alla idéer som man har och allt man kommer på. Jag själv har verkligen en sån inre jättestor Laila Bagge som säger till mig att mina idéer är skit, att jag suger, att jag är tråkig, att jag borde lägga ner, osv. Precis som andra har ett inre barn, har jag en inre Laila Bagge. Jag har verkligen behövt sammanhang som präglas av inre hjälp istället för vassa armbågar. Kärlek istället för kritik. För att kunna skapa överhuvudtaget.”

När jag hörde Liv säga detta, kände jag igen mig. Och jag kände mig stolt och glad över val jag gjort och gör i mitt liv. För inget blir vackert om man lägger en bajskorv på det. Ingen blir snäll om man skriker åt hen. Ingen utvecklas till fullo under förtryck. Det tror jag. Jag tror på kärlek och uppmuntran. Så det så.
Och hur kass, ful, elak eller sorglig du än är så vill jag aldrig använda något annat än kärlek i mitt möte med dig.

Liv pratade bland annat om mens, kreativitet och skapande. Men det som berörde mig mest var hennes tankar om frigörelse. Hon avslutade med ett lånat citat angående det, och det vill jag åter låna för att dela med er. Det lyder:

”Vad är kärnan i frigörelse? Att inte längre skämmas inför sig själv.”

Snälla ni där ute. Sluta skämmas inför er själva. Sluta lägga bajskorvar på er och andra. Vi kan bli duktiga av press, hård kritik och stränga regler. Men lyckliga, kreativa och frigjorda blir vi av kärlek. Kärlek till andra. Och kärlek till oss själva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *