Kastar kanske sten i glashus

10/09/2012 | 1 kommentar

Pratade med en vis man om det här med att såga saker. Det är många gånger jag varit och sett en föreställning, blivit berörd, kommit ut ur salongen och direkt fått min upplevelse förstörd av någon som kommenterat den fula kostymen, den falska sången, eller det dåliga skådespeleriet. Jag blir lika tjurig varje gång det sker! Kan man inte hitta nåt positivt tycker jag man kan hålla käften. Eller åtminstone inte säga att något är ”dåligt”. Dåligt är ingen sanning som just jag eller du bär på. Det handlar om smak. Och åsikter.

Och visst, jag har suttit på konserter och stört mig på massa saker, men jag har även suttit på konserter där jag jobbat aktivt för att försöka fokusera på de delar jag GILLAR i föreställningen. Och faktum är att det har fungerat. Upplevelsen har blivit så mycket bättre. Men sitter man i stolen, stängd som en bok, är det klart att man inte kan vara mottaglig och redo att bli berörd. Är man däremot öppen, då är jag helt säker på att kreativitet talar till en.

Sen är det såklart härligt att bli drabbad. Att bara fångas in i en berättelse eller ett framträdande. Men alla föreställningar är inte så. Dock tror jag att människor som står på scen och delar med sig av sig själva på ett eller annat sätt, om de gör det av rätt anledning, kan påverka mig. Kan få mig att glömma vardagen ett tag.

Det var lite kvällsfike-tankar det. Bjuder på en bild från ett favoritframträdande från Musikalakademien. Bara för att. Vi gillar ju bilder, eller hur. God kväll!

20120910-204218.jpg

Kommentar till Kastar kanske sten i glashus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *