Jogg-tankar.

04/12/2014 | Inga kommentarer

Sådär ja! Färdig-gigad, färdig-sovd, färdig-joggad och färdig-frukostad! Nu sitter jag på tåget påväg till Stockholm och myser med hörlurarna på. Aubry Marcus röst färdas in i öronen och bearbetar mitt medvetande. Jag inspireras! Gläds.

Imorse när jag sprang längs älven kom jag att tänka på en sak. Ni vet när människor tar livet av sig? De gör det delvis för att de tror att de inte är viktiga för någon. Att de inte har betydelse, att ingen bryr sig om de försvinner. Det fick mig att tänka.

Tänka på andra saker vi gör som är destruktiva (ta livet av sig skulle väl kunna ses som den ultimata destruktiva handlingen?).

Ta missbruk. De flesta av oss är medvetna om riskerna med att bruka till exempel nikotin eller alkohol, men vi gör det ändå. Många av oss är dessutom medvetna om riskerna med att använda enorma mängder av dessa substanser – men vi gör det ändå.

Man gör det kanske för att ha kul. För att det är gott. För att det är socialt. För att man vill döva smärta. För att passa in. För att njuta. För att sätta guldkant på vardagen. För att slippa tänka. För att tänka bättre. För att man är beroende.

Det finns lika många anledningar till att bruka droger, som det finns människor, och det finns säkert lika många anledningar till att folk hamnar i ett missbruk. Men jag tror att det ligger något i min idé som jag fick i morse.

Idén om att det är lättare att riskera sin egen mentala och fysiska hälsa om man inte förstår att man är värd något.

Jag menar, lets face it: i dagens samhälle hatar alla sig själva. Mer eller mindre. Och vi är alla mer eller mindre medvetna om vårt självhat. För vissa är rösterna tydliga – ”du är värdelös”, för andra är det undermedvetet och tar sig uttryck i verbala eller kroppsliga försök att hävda sin viktighet. Genom överdrivet, påklistrat självförtroende. Genom överdriva, påklistrade D-kupor.

Vi tycker inte att vi duger. Vi tror inte att vi är viktiga. Vi tror inte att vi betyder något.

Jag tror att om jag känner mig obetydlig och om jag inte älskar mig själv – då är det väldigt lätt att jag får för mig att jag inte spelar så stor roll för andra heller.

Och tycker man inte att man är så viktig, så är det lättare att förstöra sig, tror jag. Man ser förstås inte sitt cigarettrökande som att man ”förstör sig” – förrän det går illa. Och alla vet att man inte kan veta på förhand för vem det kommer att sluta illa. Men alla är vi beredda att ta risken. Risken att förfalla och skapa lidande för sin omgivning och sig själv.

Jag är absolut inte emot droger. Jag förespråkar däremot ett ansvarsfullt brukande av dem. Vi ser varje dag vad alkohol kan göra med en människa. Vi läser dagligen om bilolyckor, slagsmål och våldtäkter som inte skulle hänt om inte alkohol var inblandat. Alkohol är ett smörjmedel för ondska. Ett smörjmedel för klantiga människor. Och vi är alla klantiga. Alla delvis onda. Speciellt på fyllan.

Jag har gjort så mycket dumt när jag varit alkoholpåverkad. Och jag har nästan alltid skrattat bort det dagen efter. Jag har börjat ifrågasätta det. Jag har börjat ifrågasätta supandet som syssla. Och vad är det egentligen som händer i kroppen når vi blir riktigt fulla? Jo, vi förgiftar oss. Kroppen hinner inte bryta ner alkoholen i den takt vi intar den.

Man KAN dricka fyra glas vin under en kväll utan att bli full. Om man ser till att vänta in kroppens nedbrytningsprocess så klarar man det. Det kanske innebär att man får sprida ut glasen på 6 timmar. Att man får ta mindre glas. Att man får dricka långsamt. Men det kanske är värt det, once in a while? Eller.

Jag tror det. När jag tänker på hur många jag älskar. Hur många som är viktiga för mig. Då önskar jag att de i sitt liv inte kommer ta några monster-risker. Att de förstår hur förkrossad jag skulle bli om de försvann. Om de söp ihjäl sig. Om de blev sjuka.

Och när jag tänker på det så vill jag inte heller ta för stora risker när det gäller vad jag stoppar i mig. Jag kanske inte känner mig 100 värdefull för mig själv, men jag förstår att jag är värdefull för andra. Och jag vill fortsätta vara det.

Jag vill fortsätta vara det och fortsätta ha människor omkring mig som är värdefulla för mig.

Alla måste få vara fria. Fria att göra vad de vill. Fria att använda vilken drog de vill, oavsett om det är kaffe för att vakna, cannabis för att skapa, socker för att njuta, Xanor för att lugna eller Ecstasy för att känna.

Men jag tycker det är SÅ viktigt att vi kommer ihåg att det är vi människor som har möjligheten att bestämma hur stora risker vi vill ta. Hur nära den där farliga gränsen för ”för mycket” vi vill gå. Hur mycket lidande vi vill orsaka vår omgivning. Hur mycket lidande vi vill orsaka oss själva.

Och när vi funderar över de droger vi väljer att använda så tycker jag vi ska tänka på dessa saker. Hur mycket lidande skapas av mitt brukande av denna drog? Vilka risker tar jag? För mig själv? För omvärlden? Hur skadlig är drogen? För mig idag, imorgon och resten av mitt liv? Vilka positiva aspekter finns? Väger fördelarna tyngre än nackdelarna?

Och när vi funderar över detta så önskar jag att vi kan komma ihåg det där värdet.

Att vi betyder något. Att vi är viktiga. Att det finns folk som älskar oss som inte vill att vi ska förlora oss själva.
Att vi faktiskt är viktiga för oss själva.

Vår kropp. Vårt sinne. Vår frihet. Med en värdekompass och ansvar inför oss själva och vår omgivning vill jag att vi brukar.

Och kom ihåg att låta alla som är viktiga i ditt liv FÅ VETA DET.
Puss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *