Feminism.

30/11/2013 | Inga kommentarer

De senaste dagarna har Birros krönika flosserat internet, tillsammans med en rad svar på tal från människor som kallar sig feminister. För er som inte läst dessa kanske detta inlägg är lite svårt att förstå, men jag orkar inte förklara bakgrunden riktigt, jag är för less. Ni kan Googla ”Birro Feminism” eller något så dyker nog artiklarna upp.

Hur som helst så blir jag så ledsen. Ledsen över att en grupp människor dras över samma kam. Feminister. Ni vet de där jobbiga typerna som bara gapar om att män är svin. Som hatar heterosexuella, vita män. Birro skriver att han tycker att feministerna letar efter brister i våra samhällsstrukturer och fokuserar på fel saker. Man borde till exempel hata män lite mindre och jobba mot trafficking lite mer. Det är fint. Men jag kan inte låta bli att bli frustrerad. Birro verkar tycka att det är våldtäktsmän, hallickar och sexköpares fel att vårt samhälle är ojämställt. Jag tror inte att det är så. Jag tror att just samhällsstrukturer är anledningen till att denna typ av brott finns i stor utsträckning och att en sådan överrepresenterad mängd av dessa lagförbrytare är män. Jag tror att vi alla har en del i detta, att alla är med och skapar ett samhälle som är ojämställt. Därför tror jag även att alla kan göra något för att förändra hur jämställd världen kan vara. Jag vill inte skälla på någon. Jag vill inte kriga! Jag vill att alla människor ska ta ett aktivt val att försöka förstå, behandla och respektera varandra väl. Och det gäller även personer som Birro själv som råkar vara ”snäll pappa som visst lämnar på dagis och städar och aldrig någonsin köpt en hora”.

”Vit, heterosexuell man” bär ett ansvar precis som vem som helst. För DET ÄR INTE VIKTIGT hur du ser ut. DET ÄR INTE VIKTIGT vilket kön du har. DET ÄR INTE VIKTIGT vilken läggning du har. Allt det är, enligt mig, irrelevant. Därför är alla som kan skriva under på ett anti-sexistiskt samhälle välkomna upp på barrikaderna mot de som faktiskt är emot. Alla får ifrågasätta strukturer i vår historia, samtid och framtid, och jag tycker att man BÖR göra detta. Om man vill. Utan att kriga. Utan att döma.

Jag tror att själva ”urproblemet” till all sexism och ojämställdhet är att vi fäster för stor betydelse till könen. Det finns ett läger människor som verkar tro att genuskampen handlar om att det inte ska få FINNAS män som tittar på hockey, är macho och tänder på stora bröst eller kvinnor som älskar rosa, smink och showdans. DETTA
ÄR SÅ FEL DET KAN BLI. Genusdebatten för mig har aldrig inneburit detta, tvärt om. För mig handlar det om att alla ska få vara precis som de vill och respekteras för sina val av sitt varande. Och om detta ska bli möjligt måste vi ändra våra strukturer, för som det ser ut idag så får vi faktiskt inte välja själva. Det finns tydliga normer kring hur en ”man” är och hur en ”kvinna” är. Och vi kopplar ihop just vårat varande med vårat kön. Tror på något sätt att själva organet styr vilka vi är.

Jag önskar så att vi kunde sluta se pojkar som älskar Barbie som avarter. Som udda. Det är inte konstigt att gilla Barbie, hur kan det vara det? Det är inte någon sanning att pojkar ploppar ut med ett medfött ointresse för dockor. Vi är styrda och upplärda utefter normer! Normer som vi inte behöver. Normer som skapar utanförskap, mobbing och ojämställdhet. Alla får vara som de vill. Smaka på det. Vore det inte underbart om det var så? Om det inte fanns tjejskridskor och killskridskor? Tjejleksaker och killleksaker? Killkläder och tjejkläder? Om det bara hette kläder och leksaker, och det inte fanns något hinder i att killar bar klackar och smink, eller att tjejer hade bar överkropp när de spelade fotboll en varm dag på sommaren?

Jag tror inte jag är korkad eller naiv som kan tänka mig en sådan värld. En sådan plats, där alla bara är människor. Ingen är den andra lik, men alla är lika mycket värda. Man får bli kär i vem man vill, ligga med vem man vill, bära så lite eller mycket smink man vill, ha vilka hobbys man vill, vara så tjock eller smal ma vill, tro vad man vill, tycka vad man vill, jobba med vilket yrke man vill, umgås med vem man vill – utan att bli dömd eller diskriminerad. Utan att det finns något som heter han och hon, lesbisk eller straight. Eller OM det heter så – att det åtminstone inte spelar någon roll. Det är info som vilken som helst, som att man är lång eller kort.

Jag har en sådan önskan att all rasism bara dör ut! För jag tror inte att det bara skulle gynna vissa grupper, jag tror att ALLA människors liv skulle bli rikare. Om vi alla växte upp och fick lära oss att vara öppna gentemot människor som inte tycker, tänker eller ser ut som oss själva – då skulle världen vara snällare. Vackrare. Mer förstående.

Jag tycker att det är VIKTIGT med genusfrågor just nu, och jag tycker det är så synd att människor dras i skiten. Att vi skyller på varandra. Att vi inte bryr oss om varandra. Skyll inte på män! Skyll inte på kvinnor! Tänk om, och tänk ”vi är människor”. Bara det faktum att det FINNS EN ENDA kille som klär sig i ”kvinnokläder” och attraheras av män är väl bevis nog för tesen att ”manligt” och ”kvinnligt” är något som inte finns. Något vi hittat på själva, som numera hela tiden försvaras med att ”de flesta” män är si och ”den typiska kvinnan” är så. Om vi alla från början fick välja fritt hur vi skulle vara, så skulle det se annorlunda ut, tror jag. Börjar man rannsaka sig själv så upptäcker man ganska snabbt att mycket man tycker och tänker, gör och känner, inte är något man kanske skulle göra om man hade fått välja själv. Om det inte var så att man FÖRVÄNTADES tycka och tänka på ett visst sätt för att man är född med vagina eller penis.

Jag kan bara gå till mig själv. Men inte fan skulle jag intresserat mig för smink om det inte var så att jag förväntades göra det. Jag hatar smink! Det är jobbigt och tar tid från mitt liv. Och ju mer jag använder, desto okvinnligare känner jag mig utan. Är inte det sjukt? Varför har vi hittat på att det är kvinnligt med röda läppar?

Estetik kommer alltid att vara viktigt. Vi kommer alltidnvilja göra oss vackra för de vi attraheras av. Jag vill inte att detta ska utplånas. Men jag erkänner: jag skulle inte gråta av förtvivlan om Elle-kvinnan som mall för hur tjejer ”bör och vill” vara försvann. Jag skulle inte sörja våra rakade ben. Jag önskar att det i framtiden inte finns förutbestämda regler för vad som är vackert att matcha sin kuk med, och vad som är stilrätt frisyr för människor med fitta. Jag önskar, lika starkt som att kön utplånas, att fult och fint som stereotyper utplånas. Att alla får tycka vad som helst är vackert.

Nu är jag trött. Klockan är 02 på natten och jag har ägnat alltför mycket sov-tid på att skriva denna text. Nu tänker jag sova, och låta mig själv vara vem jag vill i drömmen. Förhoppningsvis kan jag stå för denna krönika även imorgon bitti när jag vaknar. Godanatt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *