Besök på Musikalakademien.

03/12/2014 | 1 kommentar

Jaha! Då satt man åter på ett stillastående tåg. Nåväl, då kan jag ta mig tid att skriva några rader. Det var ju trots allt ett tag sedan.

Vad har hänt sedan dess? Inte så fasligt mycket! Jag har varit en sväng till Umeå och undervisat på min gamla skola. Eller, undervisat har jag verkligen inte gjort – jag har babblat! Men det var helt fantastiskt kul att få göra just det; babbla.

Vi babblade på tu man hand, babblade i grupp, babblade en och en inför varandra, ja ni fattar. Och roligt att se var att eleverna på musikalakademien är ena hejare på att prata. I deras framföranden av monologer, förstås, men det var även uppfriskande och lärorikt att få föra dialog med dem.

De ställde intressanta och vettiga frågor kring musikalyrket, hantverket, övning och utbildning, men vädrade även filosofiska frågeställningar angående förhållningssätt, självbild, vanor och mönster. Hur kul som helst!

Och att få chans att resa i tiden, tillbaka till den tid då jag också fylldes av frågor kring huruvida jag dög eller inte där ute i musikalvärlden, och få besvara alla de frågorna med JA, DU DUGER, kändes välgörande. För mig själv, och för eleverna.

Vi bär på så mycket osäkerhet. Så mycket ångest. Så många rädslor och fobier. Vi ställer krav och tror att piskan vi ständigt svingar mot ryggarna på folk i vår omgivning (eller oss själva!) ska skydda oss. Skydda oss och påminna oss om att vi måste fortsätta framåt. Mot det mål som vi satt upp för oss själva.

Det är som att vi inte litar på att vi skulle få nåt gjort om vi inte plågade oss. Jag såg det när jag själv utbildade mig, och jag ser det varje dag ute i arbetslivet.

Men det jag vill försöka få mig själv, och andra att förstå, är att vi inte kommer sluta gå bara för att ingen piskar oss i rumpan. Vi kommer inte lägga oss på soffan och käka choklad hela dagarna.

En rädsla för att INTE vilja något (tex bli av med jobbet, bli tjock, misslyckas, förlora osv) är absolut inte samma sak som att VILJA något.

Att använda sin rädsla, sitt icke-viljande, för att vandra framåt kan vara mycket destruktivt, tror jag. Jag menar, hur mycket frihet får jag när jag gör något bara för att slippa något annat?

Ofta hör jag ”om jag inte bantar blir jag tjock” eller ”om jag inte tar det här jobbet så blir jag fattig”. Att ta beslut baserat på ”om jag inte gör detta så” är att ta beslut där man målat in sig i ett hörn. Och vidare; det är ett beslut som inte är ens eget. Det är en reaktion på en rädsla för något.

Vad vill du? Det frågar jag mig ofta nuförtiden. Vad vill du? Och det är inte intressant vad jag INTE vill, det tänker jag ändå på automatiskt flera gånger om dagen. Det är VILJAN som för oss framåt. Som får oss att njuta. Att leva. Att leva på djupet.

Så. Oavsett om du utbildar dig till musikalartist eller om du jobbar som marknadschef, tänk ”jag VILL stå på scen” eller ”jag VILL utveckla en fantastisk reklamkampanj”. Och upptäcker du att du vandrar runt i ”jag VILL INTE bli dendär misslyckade artisten som måste stå i kanindräkt på Ica Maxi och sjunga barnsånger” eller ”jag VILL INTE be om hjälp för då kanske kollegorna tycker att jag är kass, jag får helt enkelt bita ihop och härda” så ta två sekunder och kom ihåg att du inte behöver leva ett liv baserat på REAKTIONER. Sanningen är att vi alla kan leva liv baserade på AKTIONER.

Så. Det var dagens tankar det. Tack musikalakademien för att ni finns! Lärare och elever – jag beundrar er!

Kommentar till Besök på Musikalakademien.

  • Jennifer skriver:

    Vad du är klok Klara! Och vad härligt att läsa det här just idag, det behövde jag verkligen. Det är svårt att fastna i allt det du beskriver, särskilt om man vill bli musikalartist som jag. Och hjälp vad man går runt och undrar ”duger jag?” innan man ska börja söka musikalutbildningar.

    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *